Where the focus goes, the energy flows

Den senaste månaden har jag känt mig väldigt vilsen i både min roll som fotograf och i vad jag lägger min energi på. Jag har känt att jag inte riktigt är på rätt ställe. Jag har tvivlat på om jag verkligen vill fota bröllop och familjebilder, jag har känt att jag vill göra något större som faktiskt har en betydelse för samhället och för andra människor. Jag har lagt mycket fokus på känslan att jag inte vill vara en i mängden. 
 
Allt mitt grubblande och överanalyserande har tagit mycket energi och fått mig att känna mig som en väldigt liten människa. Ganska så obetydlig. Vilket i sin tur har lett till att jag har känt mig ännu mer deppig och låg på energi. Jag har haft svårt att sortera ut vad jag vill just nu och det har gjort mig frustrerad och stressad. Allt blir en negativ spiral. 
 
Utan att jag egentligen har noterat det så har jag tänkt ganska mycket kritiska och negativa tankar om mig själv. Jag har varit rädd för att göra fel och inte trott på min egen förmåga så mycket som jag brukar. Jag har dämpat ner mig själv. Vilket inte alls känns okej. 
 
Jag är en person med mycket energi, fantasi och inlevelseförmåga. Jag gestikulerar vilt när jag berättar saker, jag använder alltid extrema förklaringar (jag säger antingen att en maträtt är JÄTTEgod, eller ASäcklig, finns inget i mitt vokabulär som heter helt ok) och jag är oftast väldigt positiv. När jag då dämpar ner mig själv, pratar i låg samtalston, inte skrattar så mycket och beter mig väldigt rätt och riktigt så känner jag mig inte som mig själv. Jag känner mig utklädd och tillgjord. 
 
Jag försöker att läsa in omgivningar och människor omkring mig för att kunna anpassa mig till en lagom nivå. Detta tycker jag ofta behövs, speciellt i ett nytt sammanhang. Problemet uppstår om jag fastnar i det läget under en för lång tid. Då blir det lite knas.
 
 
MEN, det jag ska komma fram till är att jag börjar hitta tillbaka till min energi och vilja. Jag köpte en bok i förra veckan som heter Magin, en uppföljare på boken The secret som jag tokgillar. Hela boken bygger på tacksamhet. Vad tacksamhet gör med våra liv, hur vi kan känna mer tacksamhet och hur man kan jobba in faktiska rutiner för att öva på det. Jag har bara läst ungefär 50 sidor men jag är redan helt frälst. Det är klart att det är det som varit mitt bekymmer. 
 
Den senaste månaden har jag lagt all mitt fokus på saker jag inte har, vad jag inte vet och hur vilsen jag har känt mig. Jag har fokuserat på allt som inte har med tacksamhet att göra, vilket har gjort mig ännu mer vilsen och otacksam. 
 
Jag tycker i vanliga fall att jag har hyfsat bra rutiner för att hålla mina tankar på en positiv bana, jag har en må-bra-lista med peppande saker om mig själv som jag försöker läsa en gång om dagen och jag skriver även tacksamhets-listor emellanåt, vilket är en härlig sak att göra. Man landar i all hets för en stund. Men när man är ute och reser, så som jag varit, så är det dock svårt att hålla dessa rutiner uppe. I alla fall för mig, vilket har lett till en lite deppigare Matilda. 
 
Igår tittade jag på peppande klipp på youtube och skrev min första tacksamhetslista sen jag började läsa boken, jag skrev en vid frukosten imorse också och det känns redan bättre. Jag har även gått en promenad, storstädat, tvättat, bytt lakan i sängen och rensat ur min garderob. Helt klart en lättnadskänsla efteråt. Ikväll ska jag och syrran hälsa på farmor, det ska bli mysigt!
 
Så från och med nu vill jag fokusera på glada och härliga saker, jag vill vara den gladaste och bästa versionen av mig själv och göra saker jag mår bra av. Jag vill göra saker som får andra att må bra också!
 
Vardag | känslor, tankar | |
Upp