Hur borde man hantera besvikelse?

Jag försöker att hela tiden utveckla mig själv och hur jag kan kontrollera mina känslor. Eftersom jag vill vara en så härlig, glad och positiv person som möjligt så måste jag kunna behärska mina känslor så jag kan undvika arga utbrott, att gå runt och sura för småsaker och kunna hantera oväntade situationer på ett tålmodigt sätt. 
 
Just ilska och sorg har jag läst mycket om och övat på att hantera och jag har börjat komma fram till trix som funkar för just mig. Men i helgen kände jag en helt annan känsla, besvikelse.
 
Min rationella sida kickade in sa att jag inte skulle agera på känslan och förankra den, utan att acceptera situationen och va tacksam över det positiva som fanns där och då. Lättare sagt än gjort. Tårarna rann och besvikelsen brände fortfarande i bröstet, det tog ganska många timmar innan det gick över.
 
Hur ska man tackla besvikelse och fortfarande behålla sin glöd och sitt engagemang? Utan att förminska sig själv och sin vilja? Att fortfarande vara förstående, accepterande och storsint. Vad ska jag fokusera på och hur ska jag tänka? Jag vill lära mig. Jag vägrar att bli en bitter och negativ människa. 
 
Dela gärna med er av era tankar. Hur gör ni? 
 
 
Vardag | |
#1 - - Josefin Nilsson:

Åh jag kan verkligen känna igen det där med besvikelse. Jag känner det ofta efter att jag har presterat då jag alltid vill göra allting bättre, men jag brukar låta den värsta besvikelsen få lite tid att rinna av mig och sen använder jag den som en drivkraft till att jobba vidare och pusha mig själv till att träna vidare för att kunna göra det bättre nästa gång :) Hoppas att du hittar något bra sätt att använda din besvikelse, kram!

Svar: Det låter väldigt klokt!! :) Hur gör du när du blir besviken på andra människor?
Matilda Kälström

Upp