Vägen fram tills idag

Jag vill börja med att säga hej, hej och välkommen hit!
Jag som sitter här och skriver heter Matilda, är nyss fyllda 25 år, har 15 arbetsdagar kvar på mitt jobb innan jag ska bli egenföretagare på heltid. Jag är fotograf och ingenjör. 
 
 
 
Lite bakgrund; När jag gick på gymnasiet så bestämde jag mig för att jag inte ville leva i det ekorrhjul som många andra gör. Att jobba 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan, månad in och månad ut för att till slut få sin efterlängtade semester. Att få en lön som uträknat precis räcker 1 månad för att arbetsgivaren säkert ska veta att du kommer tillbaka för att jobba ihop en ny månadslön.
Det var inte så jag såg mitt liv helt enkelt. Jag vill ha något mer. 
 
När jag hade fyllt 18 år kom jag i kontakt med ett MLM-bolag som jag jobbade för ett tag. Jag träffade ett gäng fantastiska människor som gav mig mycket positiv energi och uppskattning, fokus låg på drömmar, mål och personlig utveckling. Alla ville få ut så mycket som möjligt utav livet. Jag lärde mig mycket om hur våra tankar styr oss och hur viktigt vårt mindset är. Jag lärde mig att jag sätter mina egna begränsningar och det är jag som är ansvarig över mitt liv och hur jag reagerar. Där jag är idag är resultatet av allt jag gjort hittills i mitt liv.
Det var ett högt tempo och det gick alltid att jobba lite till, vilket betydde att man kunde jobba dygnet runt. När jag var 19 år blev jag utbränd.
 
 Det härliga gänget jag jobbade med.
 
 
 Matilda 19 år.
 
 
Jag förstod att det arbetssättet inte passade mig, jag behöver rutiner och kunna bestämma prestationsnivå själv. Jag klarade inte av att varje dag gå runt och känna att jag inte gjorde tillräckligt. Men, jag lärde mig otroligt mycket om mig själv under den här perioden. Jag ville ju fortfarande ha den personliga utvecklingen, att fokusera på drömmar och mål. Jag ville ha friheten. Så jag tänkte att jag får väl starta ett eget företag helt enkelt, då får jag bestämma själv. 
 
Det tog ungefär ett år för mig att återhämta mig helt och det kändes som att jag levde i en liten bubbla. En sorge-bubbla, där resten av välden rullade på som vanligt medan jag gick i slowmotion. Allt var mörkt och deppigt, som en regnig novemberdag. Några år tidigare hade mina föräldrar skilt sig, jag hade det struligt med vänner, var vilsen efter studenten och till råga på allt så gick en utav mina vänner bort under den här tiden. Mitt liv var upp och ner och fullstädigt kaos, jag mådde inte alls bra.
 
Mellan allt kaos.
 
 
När jag började komma på fötter igen ville jag flytta hemifrån, men hade bara timjobb lite här och där. Lite skola, lite dagis, lite hemvården. Jag hade gått natur-programmet på gymnasiet och fick ingen titel efter studenten, så jag tänkte att det kanske är dags att läsa vidare. Då har jag en utstakad plan de kommande tre åren, jag kan flytta hemifrån och jag kan börja om på ny kula. Lära känna nya människor, kanske hitta något nytt fritidsintresse och skaffa mig nya rutiner. Så blev det. En månad efter att jag fyllt 20 år stod jag på Högskolan i Skövdes campus, skitnervös. Där var mitt nya liv. Ytterligare en månad senare fick jag min första egna lägenhet och flyttade hemifrån. 
 
Första dagen i skolan.
 
Första uppgiften vi fick i skolan, avbilda oss själva i en kartongfigur.
 
Sovalkoven i min lilla lägenhet. Och min lilla katt, Egon.
 
 
Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på blicken som vår hund gav mig på morgonen den dagen jag skulle flytta hemifrån. Jag hade sovit sista natten i mitt gamla rum och vi skulle köra alla grejerna till lägenheten senare på eftermiddagen. Jag lovar att Tralla tänkte "Din jävel, ska du lämna mig?" Det var vad hennes blick sa i alla fall och det gjorde så ont i hjärtat. 
 
3,5 år levde jag i Skövde. Första året kände jag mig ensam och vilsen. Jag kände ingen tillhörighet till min klass eller de tjejer som jag hade börjat umgås med. Vi var så olika. Jag tyckte att det var svårt att bo ensam, jag gillar ju inte att vara själv och jag tyckte det var svårt att få ekonomin att gå ihop. Det var mycket omställningar. Jag skaffade gymkort på Actic, började gå på pass och satte ihop ett träningsschema till mig själv. Tränade 6 dagar i veckan och åkte oftast hem till familjen på helgerna. Det året känns som en gråzon i mitt liv, som en parates. 
 
 När man hade tid att träna så mycket man ville.
 
 
Andra året blev annorlunda, då började jag vara med på aktiviteter som föreningar anordnade, jag var med och satte ihop nollningen för att välkomna de nya studenterna. Helt plötsligt så gick allt så mycket lättare. Jag började umgås med andra i klassen som jag kände att jag passade bättre ihop med. Vi lagade mat ihop, pluggade och gick ut för att ta ett glas och umgås. Jag lärde även känna människor utanför skolan. Jag blev förälskad i en kille som jag hängde med varje dag i två månader, innan det abrupt tog slut och han flyttade till England. Under senhösten gick min mormor bort och jag försökte bearbeta båda förlusterna så gott det gick.
 
Tentaplugg, koncentrationen var inte alltid på topp.
 
Kubbspel i parken.
 
Projektgruppen för examensbalen 2014.
 
Under mitt andra år på högskolan startade jag en fotoklubb, Fota med hjärtat. Konceptet var att vid varje träff skulle deltagarna lägga 10 kr var som skänktes till välgörenhet, bland annat cancerfonden. Vi förenade verkligen nytta med nöje. Jag fick nya härliga vänner och jag utvecklades som fotograf. Jag var även aktiv och jobbade i tre styrelser för olika föreningar, deltog i projekt som Framtidsmässan och anordnade examensbalen. Det kändes som att jag var överallt då. Men fy sjuttsingen va roligt det var!
 
Fota med hjärtat-deltagare in action.
 
HISTEK - Högskolan i Skövdes teknologförening.
 
Bästa styrelsen!
 
Under mitt sista år på högskolan ville jag lägga mer fokus på studierna eftersom det var tunga kurser som gick då, så jag var bara aktiv i en styrelse. Det var på snudden att jag inte fick göra mitt exjobb på grund av att jag kuggade spärrkursens tenta de två första gångerna. Ett halvt ynka poäng fattades på andra tentan... Men tredje gången gilt gick det och jag stod i provhytten på JC när jag fick resultatet, ni kan tro att jag tjoade högt där inne! 
 
Min exjobbs-presentation.
 
 
Utkast på CAD-modeller.
 
Exjobbet gjorde jag själv i uppdrag för Tibrokök, där jag utvecklade ett sortiment för walk-in-closets. Himla kul och passande för mig som gillar inredning. Det passade mig att göra exjobbet själv och jag kände att jag ville ha med mig den erfarenheten efter examen, att kunna ratta ett så stort projekt på egen hand. Det gav mig självförtroende.
 
Jag var så himla nervös inför redovisningen att jag inte kunde somna kvällen innan och jag mådde illa när jag gick fram för att presentera. När jag var klar, fick applåder och kompisarna kom fram och kramade mig så brast jag i gråt. All press släppte och jag var så jäkla stolt över mig själv. Ännu stoltare blev jag när jag fick reda på att jag dessutom fick högsta betyg. Ett halvårs slit hade verkligen lönat sig och vi firade med bubbel!
 
Efter exjobbet var slutfört så anordnade Studentkåren en examensbal för alla avgångsstudenter. Jag hade en kurs kvar som jag skulle göra på hösten så jag var ju inte helt klar, men jag fick gå ändå som tur var. Det kändes som en stor kväll, alla var uppklädda och vi ingenjörer hade våra teknologmössor på oss. Jag höll tal den kvällen inför ca 200 studenter. Det hade jag aldrig vågat tre år tidigare och kände att detta var ett konkret bevis på att jag vuxit som person. Jag blev även överraskad med att bli utsedd till Skolans glädjespridare, jag blev alldeles tårögd. Nomineringen var så himla fin!
 
 Så här löd nomineringen.
 
 
När jag var färdig på högskolan började jag söka jobb som en dåre och åkte runt i Göteborg på anställningsintervjuer. Till slut fick jag napp på Francks kylindustri som projektledare och kylkonstruktör och det är där jag jobbar idag. Jag har ingen utbildning inom kyla sen innan mer än thermodynamiken i skolan så det var en helt ny värld jag klev in i. Jag har lärt mig så himla mycket. Jag har dessutom lärt mig att köra i Göteborg, haha. Det är användbart. Jag kände efter en tid att även om det var en nyttig erfarenhet och ett otroligt bra förstajobb, så var det ju egentligen inte det jag ville göra. Jag ville ju göra något eget. 
 
På nya jobbet.
 
 
I mars förra året registrerade jag mitt första egna företag. Kälström fotografi. Det kändes väldigt häftigt. Även om jag länge var bestämd över att jag bara skulle ha fotograferingen som en hobby, så ångrar jag inte det beslutet en sekund. Sen jag startade mitt företag har jag fått ännu fler uppdrag, jag har sålt tygkassar med mina egna fotografier tryckta på och jag har skaffat mig en fotostudio. Jag har jobbat näst intill dygnet runt för att kunna kombinera vanliga jobbet med företaget. 
 
Sen i december har jag bott hemma hos mamma för att kunna spara så mycket pengar som möjligt och fram till idag har jag sparat ihop nästan 100 000kr. Pengar som jag först ville investera i ett husköp, men som jag nu kommer investera i mina företag istället. Det sparandet har gjort det möjligt för mig att kunna säga upp mig.
 
Hela resan, från gymnasiet fram tills idag har gjort att jag mer och mer vill bestämma själv och vara min egen chef. Jag passar liksom inte som anställd. Min utbildning innehöll mycket entreprenörskap, att ta reda på kundbehov och utveckla produkter därefter. Att vara kostnadseffektiv utan att tumma på kvalitén. Materialval och produktionsteknik, lite ekonomi och marknadsföring.
 
Den störta drivkraften hittade jag i projekten som jag var med och drev. Att sätta mål och sedan jobba mot dem. När HISTEKs nya styrelse tillträdde i januari 2015 så omsatte föreningen ca 12 000 på ett år. När vi gick ur styrelsen i slutet på året så var omsättningen mer än 100 000kr. Det kallar jag resultat!
 
Matilda 23 år.
 
Jag funderade länge över vad för företag jag skulle starta och jag har haft många knasiga idéer. Ett tag var jag inne på att utveckla nya träleksaker, det hade varit så himla kul. Eller starta en tidning som bara handlar om personlig utveckling. Men till slut kändes fotograferingen så självklar. Det var något jag hade hållt på med i flera år och uppdragen började rulla in. Jag kunde inte speciellt mycket om företagande innan jag startade mitt företag, jag hade lite koll på bokföring eftersom jag suttit som kassör i en utav styrelserna. Men jag tänkte att jag tar allt eftersom jag behöver lära mig det. Jag kände att det viktigaste var att jag kunde erbjuda en bra produkt.
 
Fotointresset började redan på gymnasiet - Här var vi på Nordens ark och jag fotar ugglor.
 
 
Den här bloggen har jag startat för att dela med mig av min resa från att vara fast anställd till att vara egenföretagare. Jag vill dels dokumentera resan för egen del, men jag hoppas även kunna inspirera och få andra att våga. Jag tycker verkligen att det är så himla kul att bygga upp något eget. Bloggen kommer fyllas med en del av mina andra intressen också. Bland annat träning, böcker, pyssel, matlagning och personlig utveckling. 
 
Jag hoppas verkligen att ni ska gilla innehållet och att ni kikar förbi här ofta!
Hur jag planerar hösten kommer jag berätta i ett annat inlägg.
 
Tjingeling!
 
Entreprenörskap | entreprenör, fotografering, företagande, personlig utveckling | |
#1 - - Jensius Rex:

Kungligt! Hade aldrig vågad eller velat gå igenom det historiska och sätta det i skrift.

Ser fram emot mer läsning framöver :D

Svar: Nä det var ganska läskigt faktiskt, många insikter längst med vägen.
Kul, va glad jag blir! :D
Matilda Kälström

#2 - - Anne von Porat Veckomagasinet:

Så roligt med examensbalen och vilka fina balklänningar förresten

Svar: Ja det var en fin kväll :) alltid roligt att få använda långklänning!
Matilda Kälström

#3 - - Mirre Sweetwords:

Men vilken resa och erfarnheter du har, ska bli spännande att se hur du tar dig an nya utmaningar nu

Svar: Va glad jag blir!!
Matilda Kälström

#4 - - Amanda Jona [FOTOGRAF]:

Åh så spännande, lycka till med allt! :D

Svar: Tack så jättemycket!! :D
Matilda Kälström

#5 - - Caroline:

Spännande! Kör hårt :)

Svar: Det ska jag :D
Matilda Kälström

Upp